Dear Peggy

Hej Peggy och övriga.

Kan inte låta bli att tycka att det är väldigt roligt att tycka. I synnerhet när man kan få till en liten debatt som förhoppningsvis leder till någonting bra. Ditt inlägg är långt Peggy men det finns mycket substans i det. Kan ändå inte låta bli att argumentera lite grann. Jag vill dock poäntera att det jag tycker är mina personliga åsikter och dom står jag för.

Vi börjar med att du håller med om att det vore bra med minst tre hundar till start i KKL. Skönt för då tycker vi lika. Du befarar problem att komma in och prova hundarna eftersom det knorras en del. Vem är det som knorrar, undrar jag då? Jag ser det så här. Det är viktigt för godsen att ha bra hundar och bra hundar kommer genom bra avel och bra träning. Prov och tävlingar gynnar inte bara aveln enligt mitt sätt att se det. Det tar också fram bra träningsmetoder och duktiga förare och det skall man inte glömma. Jag bor i södra Sverige och här har vi en stor förståelse och ett mycket fint samarbete med dom ställen där vi apporterar. Om vi har ett praktiskt prov och/eller ett KKL med flera hundar istället för att vara med på var och varannan jakt med en hund kanske till och med skulle underlätta. Ialla fall för oss domare. Det krävs också lite förståelse hos övriga apportörer men det borde man kunna släppa till för den goda sakens skull.

Tvådomarsystem ger en kvalitetssäkring, objektivare bedömning och en bättre samstämmighet i bedömningen. Det är förmodligen skälet till att man alltid har mer än en domare i England både på spaniel och retriever. Det är skälet till förslaget även på B proven i EKL.

Jag håller med dig när du skriver att en del hundar är bättre än dom visar på proven. Problemet är att många tolkar egenskapsbedömning som att man bedömer ärftliga egenskaper. Om det vore så skulle man bortse ifrån olydnad och bristande dirigerbarhet, även stadga och fotgående. Inget av detta är ju hundens fel, eller hur. Till och med självständighet och initiativ blir lidande av felaktig dirigeringsträning. Domaren har ingen aning om hur hunden är tränad utan måste bedöma det han eller hon ser. I den lägsta klassen har man möjlighet att se en del grundläggande egenskaper eftersom man inte ställer så stora krav på att hunden är genomtränad. Jag tycker för min del att hundarna är tillräckligt egenskapsbedömda i NKL och ÖKL. Förslaget innebär inte att bara en hund får en championatsgrundande merit vilket kanske inte framgått med tillräcklig tydlighet. Det innebär att en hund kan få Cert. Övriga placerade hundar med certkvalitet får ck. Detta meriterar till championat. För att få starta på praktiskt prov krävs cert eller Ck. Här finns det ett fel i det förslag som gått ut precis som Maria påpekar i sin kommentar.

Du skriver också att det blir få hundar som startar på praktiskt prov och att det skulle innebära en sämre utvärdering av dom jaktliga egenskaperna. Då tycker jag att det finns en alldeles utmärkt möjlighet att starta i KKL. Det krävs bara ett 1:a pris i NKL för att starta där.

Till sist så funderar jag på värdet av våra prov egentligen. På tiksidan använder man tikar med varierande meritering i avel men när det kommer till hanhundar är det något annat. Hur många uppfödare använder en hund som startar på B-proven och som dessutom kanske har en mindre skicklig hundförare och inte når några större resultat, trots att det som du skriver kanske är en alldeles utmärkt hund? Knappast. Man vänder sina blickar västerut. Brittiska importer är alltid välkomna och drar till sig uppfödarnas intresse som flugor till en sockerbit. Trots att man inte vet speciellt mycket om dom.

För ett par år sedan ställde jag en fråga till den som vann championship förra året. Jag frågade om jag kunde se vilken typ av hund han hade när jag såg den på ett prov. Han skrattade och sa: No way! I made that dog. Jag tycker att det säger väldigt mycket.

Anders