Tack Linda och Richard

Har haft långledigt. Det innebär fyra dagar var fjärde vecka för mig. Det gäller att hinna med så mycket som möjligt. Henrik och jag var bjudna till Richard och Linda i Västervik. Vi skulle skjuta skarv. Vädret var grymt eftersom det snöade på tvären. Vattnet slog in i båten på väg ut till öarna och Richard var som en dränkt katt där bak vid motorn. Inte en skarv på ön eftersom dom förmodligen frös lika mycket som vi så satt dom förmodligen och läade på klipporna. Efter några timmar mojnade vinden och snön avtog. Skarvarna började flyga lite grann men vi frös så vi såg fram emot Lindas käk och en whiskey så vi bröt jakten. Fick ett fyrtiotal i alla fall. Lördagsmorgonen provade vi en sväng igen men fick bryta tidigt. Hade 30 mil hem och en hägrande Bob Dylan konsert på kvällen. Sofia var med och sköt sina första skarvar. Sixten och sonen Devil räds inte kallt vatten och ilskna skarvar. På ena bilden står dom på kö för att lämna av till Sofia. Det krävs mod och dådkraft hos en hund för att den skall fungera i dom här sammanhangen och där fattas ingenting hos far och son. Hade havsörn över oss flera gånger på riktigt nära håll. Bara det är en upplevelse.

I går kväll var jag och Ida på nybyggda Malmö Arena och såg Bob Dylan. Har aldrig sett honom bättre trots att han närmar sig dom 70. Jag har lyssnat på hans musik sedan ungdomsåren och där finns forfarande mycket att upptäcka. Kul att Ida gillade gubben och hans band också.

Tog lite bilder på skarvjakten men kvaliteten skulle varit bättre om väder och ljus hade hjälpt till.

Vi har öpnat ögonen men njuter och blundar när vi äter

Lite om varje

Det känns skönt att den mörka perioden håller på att ge med sig. Vinterhalvåret menar jag. Kvällarna börjar bli längre och det ä ljust här i skåne när jag cyklar till jobbet vid halv sex på morgonen. Annat ser mörkt ut också. Inte bara Kameruns avbytarbänk som nån sportreporter kläckte ur sig. Själv jobbar jag på Stora Enso och har jättemycket att göra. Vi kör för fullt och trycket på mig och mina kollegor har nog aldrig varit större. Tyvärr är det delvis på bekostnad av dom finska bruken där många står stilla och stora mängder personal har blivit permitterade. Vi i Sverige har fördel av den svaga kronan, lägre virkes och transportpriser och just nu känns det som att det är tur att vi har en egen valuta.
Det ser i alla fall ljust ut för Kitas valpar. Växer så det knakar och Kita är en supermamma. Det är lite skillnad mellan labbetikar och wachteltikar när det gäller hur man fostrar valparna. Labbetikar flyr gärna sitt ansvar om dom kan. När valparna växer och börjar bli jobbiga så ser dom det som enklast att hoppa ut ur valphagen. Morra tar konflikten utan problem. Hon kör ett aktivt utbildningsprogram. Hon tar ett tufft tag i den som är för påstridig och den gör inte om det. Hon lägger dom på rygg, ibland allihop tills dom ligger blickstill. Då får dom gå upp. Hon provocerar genom att ha ett ben liggande framför sig. När valpen försöker ta det så slår fällan igen. När hon lägger sig i korgen så kommer valparna fram en och en mycket försiktigt och riktigt ber om lov att få krypa ner. Inga problem om dom uppför sig. Hon bjuder gärna in valparna till lek och kan hålla på och busa med dom en timme ute på tomten, men allt är på hennes villkor.
Det kommer snart fler bilder på Kitas valpar men jag är på väg till jobbet och hittar inte kamerasladden.

Anders

På mångas begäran och Mirjams påstridighet.

Hej.

Kitas valpar, 7 hanar och en tik. Tufft att vara grabb. Tänk om fördelningen bland människor sett ut på det viset. Snacka om konkurrans om tjejerna. Enda chansen att få till det är att se ut som Stallone. Såg honom igår i Rambo. Fascinerad över hur snabbt han kan ladda om en pilbåge och likvidera Burmanesiska soldater. Kulsprutorna vid Gallipoli hade inte haft en chans. Själv är jag trött, fet och närmar mig femti. Skjuter helst på sånt som inte försvarar sig. Tur jag har har det på det torra som man säger.Kitas valpar på begäran!

Anders

Celebert besök.

Två gubbar kom knallande utanför vårt hus idag. Tyckte jag kände igen dom. Det var Aschberg och Fylking som var ute på långpromenad. Gå från Ystad till Haparanda. Frågade om jag fick ta en bild och det var ok. Tar av mig mössan sa Aschberg så man känner igen mig. Tack för det Robert. Dom går för att samla in pengar till forskning om Prostatacancer. Hedervärt tycker jag som skall sätta in en slant på kontot.

Dov och aborre

Sista svängen i skogen. Lite tryckjakt på dov sista dagen var på programmet. Att gå försiktigt fram i skogen och försöka komma till skott och ha ett par förhållskyttar framför sig. Det är jakt för mig. Dovvilt är speciella. Dumma ibland kan tyckas men svåra att komma åt eftersom dom ofta formerar sig så att avelsmaterialet i form av hindar och större handjur visar upp sig och spetsar och kalvar passerar revy i bakgrunden. Så var det nu också. Kanonläge på fel djur när jag gick. Tobbe gick nästa och jag stod i förhåll. Två väldigt fina skovlar passerade på tio meter men dom är fridlysta på den här marken. Hinden som kom efter förlorade dock sin kalv men får en ny i vår förhoppningsvis. Fick också en spets en stund senare och det var en fin jaktdag. Philip och jag åkte till Richard dagen efter. Richard berättade om stora aborrar så vi vart så sugna att vi åkte hela vägen till Västervik. Inte bara för aborrarna utan för att träffa Richard och Linda också. Richard är en begåvning som hundtränare så jag har lika stora förhoppningar på Richar som på aborrfisket. Hur gick fisket? Trögt men stort. Hade tolv aborrar med hem och dom vägde tio kg. Snacka om filéer. Gästerna idag åt upp alltihop så det blir nog en ny tur till Västervik.

Imorgon kommer bilder på Kita och hennes valpar.

Anders

Morras valpar

Hej Svejs.

Nu var det länge sedan Carlsson var ute och skrev. Fått på tafsen av en del pga att jag inte engagerar mig tillräckligt. Nog är jag bra på att tycka och det är kanske dags att tycka mer. Tänker dock bara tycka att allt är kul idag och inte tycka politiskt. Kul är att Morras fina valpar börjar hitta hem till sina nya ägare. Kul är att dom är skitfina! trefärgade också, några av dom. Fredrik körde från Linköping tillsammans med en kompis och hämtade sin hund igår. Skimmel med ett väldigt fint uttryck. Fredriks gamla hund omkom på ett tragiskt sätt på nyår. Hittades under isen i en å, drunknad. Fy tusan så tragiskt. Hoppas att Oliver kan fylla upp tomrummet men jag vet att det är svårt. Lasse har inte hämtat sin än. Han skall heta Ozzy efter Ozzy Osborne. Lasse har många hundar men ingen Wachtel och har inte velat skaffa någon ny sedan Basco dödades av gris i sörmland. Basco var en av dom bästa Wachtlar jag jagat med och jag förstår Lasses beslut att dröja med att skaffa en ersättare. Att Ozzy skall fylla ut Bascos kostym blir inte lätt men vi hoppas att det blir så nu när Lasse äntligen bestämt sig för att skaffa en ny Wachtel. Roger från Halmstad var här i fredags. Han var ett av dom första offren för grisattacker. Redan 1997 blev han tagen av en galt och blev svårt skadad och fick spendera ett par veckor på sjukhus efter att ha sprättats upp både här och där. Det är inte bara hundar som drabbas med andra ord utan även vi tvåbenta jägare. Det var nära för mig också i höstas när en arg galt tänkte göra om mig till kastrat.(Gjort mitt i och för sig) 30-06 från höften gjorde att han landade på mina stövlar men man blir lite skakad av upplevelsen. Christer från Blekinge fyller på hundbeståndet också. Hämtade sista skimmelhanen och har tidigare en korsning Laika-Karelare. Vi kör Sveland som försäkringsbolag till våra hundar och Christer berättade om premien han betalade för sin blandrashund. Tyckte det lät orimligt och ringde upp Ann som är vårt försäkringsombud. Halva priset mot Christers bolag.

Anders