Dunmaglass

 

 

 

Foto Anders Carlsson

Säkerhet och vapenhantering

God Morgon.

Det är två år sedan jag stod nere vid havet i soluppgången tillsammans med Henrik och Jan. Andpremiär. Gässen flög in över land och änderna avtecknade sig mot den stigande solen. Skott bröt tystnaden och plasken efter änder och gäss som slog i vattenytan hördes i halvmörkret. Hade händerna fulla med fågel. Gick upp på land och lastade av. Tillbaka ut i vattnet och en and kommer flygande förbi. Ett skott, en explosion och min jaktliga bana skulle kunnat vara över. Henrik hjälpte mig upp till vägen där ambulansen kom och hämtade mig.
Jakt är härligt. Spänning, naturupplevelser och social gemenskap. Men det är också farligt eftersom vi hanterar vapen och det kan bli väl rutinmässigt för oss som jagar mycket.
 För det första så vill jag inte att det som hände mig skall hända någon annan. Jag har många kamrater som jagat i många år. Jag vet att det "nästan" har hänt ett par av dom. Vi har unga människor som precis tagit jägarexamen och andra som skall göra det. Mina vänner vet vad som hänt mig men saker faller i glömska och olyckor händer igen.
På mitt jobb rapporterar vi olyckor och tillbud. Vi rapporterar även säkert beteende. Allt för att lära oss och för att förebygga olyckor. Mitt osäkra beteende drabbade bara mig själv. Som tur är så drabbades ingen annan vilket hade varit mycket värre för mig.
Så för er känsliga läsare så ber jag om ursäkt om jag orsakar obehag. Jag känner så själv när jag ser bilden Jag väljer att lägga den värsta bilden sist.

Jag har troligen stoppat en 20 kalibers patron i en tolva vilket händer flera gånger per år bland annat i England. Där har man valt att publicera liknande bilder i jakttidningar för att förebygga olyckor. Jag lägger det på min Blogg.
Slutligen ett stort tack till handkirurgen i Malmö för det fantastiska arbete man gjorde.



Hemma igen

Hej.

Efter en kanonvecka med jakt i skottland med min gode vän vän Jan Lorentzen så väntade tre dagars jakt på raken. I fredags jagade vi änder och Trolle och Meg fick komma ut efter en veckas avsaknad av husse. Dom fick en del att göra och det hade nog inte skadat om Fetch varit med också. Lilla Meg är härlig. Hon är lugn och fin och har bra attityd till tuff terräng. Lite orutinerad men det kommer.
Bella som vår lilla Border heter visade bra intresse för gris i somras när vi provade henne i ett grishägn. Har känt lite vånda över att använda henne eftersom Bellas matte Ebba redan för tre år sedan sa att jag inte fick jaga gris med henne, för då kunde hon bli en fläskkotlett. Nu har hon gjort premiär den lilla godisråttan som sover i sängen och stjäl mat. Efter dom här två dagarna behöver hon inte stjäla mer. Hon får! Igår sprang hon på en galt som hon skällde ut efter noter med följd att galten surnade till och förpassade lilla Bella ett antal meter iväg med hjälp av trynet. Tror benen på Bella gick för fullt uppe i luften för så fort hon landade så var hon på grisen igen. Idag har hon både drivit och skällt gris. Allt annat också som hon fått nos på. Skäller på död gris när hon hittar dom och när husse kommer fram biter hon sig fast som en fästing med följd attt husse har ett helvete att få loss henne. Avlämningen av gris lämnar mycket övrigt att önska av en gammal retrieverdomare. Fick dra loss henne med ett koppel. Nu sover hon i soffan, schamponerad för att bli av med galtdoften. Sover djupt, rycker till och skäller till i sömnen. Månne drömmer hon om fler grisar. Dom kommer Bella!

Tack Linus och Andreas för att vi fick va me.

Anders

Glenoo Irland

Jag och Majlis åkte till Irland för ett par veckor sedan. Spenderade ett par dagar som innefattade att hämta en ny hanhund åt Kennel Applejacks. Passade också på att titta på ett open trial som Birgitta dömde tillsammans med Allan Roundtree. Tack till Keith som fixade så vi fick komma. Tack också för att jag fick gå i linjen och ta bilder. Det som slog mig var att dom startande var jaktgubbar och inte så mycket hundsportare. Det var inte så mycket finlir utan det gick bara ut på att se till att få hem fågeln. Fick med oss en fin hund och jag fick en härlig upplevelse och lite fina bilder.

Mirjam.

FCI Prov

Hej.

Förutom en del jakt så har jag varit och dömt två Internationella prov i Danmark. Första dagen på Brahetrolleborg. Jag har dömt där vid flera tillfällen tidigare och även startat där några gånger. Sören som är jägare har enorm erfarenhet av att hålla prov.
Provet inleddes med drivna änder där mycket fågel föll ute i en tätbevuxen våtmark. Detta krävde att hundarna hade hög arbetskapacitet i vatten. 8 hundar på linje hos varje domarpar. Jag dömde med Lars Nörgård och Janne Stihl tillsammans med Carsten Andersen. Anddrev i ganska tuff terräng med mycket vattenarbete och finalen som avgjordes snabbt som en kort walk up på fasaner. Tyvärr så tappar man under dagens lopp bort väldigt bra hundar oftast beroende på tillfälligheter. Det gör ont i hjärtat ibland när en riktigt bra hund som man gärna vill se mer av ramlar ur provet. Men det är spelets regler och tur och otur jämnar ut sig i långa loppet.

Dag 2.

Ravnholt som jag tidigare lovordat för vilttillgång och den ultimata terrängen blev i år på gränsen till alltför tuff. Troligen för provet låg tidigt på sässongen och vegetationen var mördande för hundarna. Började med ett anddrev där änder och krickor fälldes in i tuff kärrmark. Mycket fritt arbete av hundarna som skickades från långt avstånd in i vassområdet.
Sedan tog walk up vid. I början var det lagom tufft med hög tjock markvegetation men ändå så att hundarna hade möjlighet att markera. Också en viss chans att handla hundarna. Sedan blev det bara svårare och svårare. Vi gick in i ett skogsområde med hög markvegetation och snår och buskar. Redan i inledningen ramlade hundarna ur pga att dom inte kom rätt på nedslagsplatsen och hamnade i fel område med mycket fågel. Om hundarna inte hade möjlighet att markera så var det väldigt svårt att klara uppgiften. Terrängen var som sagt mördande och där vi avslutade provet föll fåglarna rakt ner i tjocka bestånd av bland annat brännässlor upp till armhålorna. Tur och skicklighet ledde fram till cacitvinnande hunden. Turen att ha möjlighet att markera fåglarna som föll och skickligheten att kunna utnyttja det. Thats trialling.
Jag väljer ändå alla dagar i veckan hellre den här terrängen än öppna landskap med döda fåglar som ligger på en nysådd. Det mäter inte viltfinnarförmågan.


Stort tack till Dansk Retrieverklubb för förtroendet.

Anders