Valpar

Vi fick en fin kull efter Quest och Delfleet Hawk. Det blev 5 hanar och 5 tikar. Både gult och svart. Vi har parat Carmals Heroine Vicky med Oakleaf Warlord. Valpar väntas förhoppningsvis i mitten på mars. Våran lilla Border Bella är också parad vid samma tidpunkt med NORDUCH SEVCH NORDJ(G)CH  Borderbys American Blue Maestro.
Vi har haft Karin Thunander på besök några dagar när hon var i Skåne och parade en tik. Tog mig tid att följa med ut och träna lite grann. Karin är en fin inspirationskälla. Hon är en klippa på att träna hund och har mycket bra idéer som man kan ha nytta av.  Var ute med nya unghanen Art (Carmals Keen Art) och jag blir mer och mer förtjust i honom. Han är helt självklar i det han företar sig. Har inte apporterat mer än några få apporter med honom och träningen består i att komma direkt in rakt framifrån på inkallning. Stoppsignal kör jag mycket och även att sitta stilla längre och längre stunder. Promenerar en del med honom både på vägen och i besvärlig terräng så han lär sig att följa mig fint vid sidan. Försöker prägla honom nu så det skall bli hans naturliga plats när han inte jobbar. När stoppsignal, inkallning, följsamhet och stadga sitter hundra så tänker jag börja med apporteringsträningen men det är några veckor dit.
Mirjam håller på med sin fina gula hane Roy som heter Drumgoose Seabee. En reslig gul hanhund som har väldigt mycket gemensamt med Art. Helt cool, lättlärd och med ett lugnt och trevligt temperament.
På tal om lugn och stadig. Ser mycket hundar som är stressade och på tå. En hel del ger ljud ifrån sig också. Man kan fråga sig varför men jag har mina teorier och står fast vid dom tills någon bevisar motsatsen. Jag är övertygad om att många problem som uppstår med hundar beror på en väldig massa apportering med den unga hunden. Man utsätter den unga omogna hunden för situationer den inte klarar att behärska. Jag tar aldrig ut mina unga hundar och tränar tillsammans med andra. Inte förrän den är lugn, stadig och fungerar perfekt i sin apportering osv. Då testar jag hur den fungerar när ytterligare en person med hund finns med. Jag bygger upp det sakta. Första månaderna inga störningar alls. Sedan planerar jag successivt in störningarna och vill absolut inte få några överraskningar. Den största störningen är en jakt på drivna fåglar. Här uppstår den maximala förvirringen för den unga hunden. Det är med sorg i hjärtat man ser att människor släpar med sig knappt halvtränade hundar på jakter. Ett par jakter och den hunden är mer eller mindre förstörd i flera avseenden. Man sabbar stadgan vid föraren. Motiverar igång gnäll och pip. Man förstör stadgan för fallande vilt och inte sällan ser man den förvirrade unghunden springa och plocka upp och spotta ut och byta till sist fallna fågeln. Inte bara till förarens stora förtret utan även en pain in the ass för andra apportörer.
Vill man ha en bra apportör så måste det få ta tid. Få jakthundar kräver så lång och nogrann träning för att bli fullgod jakthund som en retriever. Tyvärr så finns det inga genvägar till en bra hund.

Vi hade en reporter på besök. Hon gjorde ett reportage om hunduppfödning för tidningen ATL. Därifrån bilden på Mirjam och mig. Övriga bilder är ett axplock från en härlig jakthöst. Barmark största delen av säsongen vilket gjort det möjligt att jaga maximalt med klövhundarna. En härlig dag i Skåne med harjakt illustreras av bilden med viltparaden. Bilden på Hannes och Kalle i snöglopp är från en av januaris tuppjakter. Fotot på unge Oscar Nilsson som hamnat på ett bra grispass visar jaktlyckan i vildsvinsskogen. Räven som hänger på stolpen får representera min egen jaktlycka. Ett fantastiskt vackert vilt som precis som vildsvinen borde bemötas med etik och respekt. Det finns en del jakt även under den här årstiden. Både räv och grisjakt och för många är kråkjakten under vårvintern en höjdpunkt. Hoppas nu bara att jägarna tittar efter noga vad dom skjuter på. Suggorna har smågrisar nu och dom vill vi inte att dom ska bli moderlösa. Grisstammen har gått ner rejält på många håll och det är väl positivt för många men jag tycker inte att hysterin som fömedlas av massmedia skall tillåtas gå ut över jaktetiken.

Hälsningar
Anders

Gott Nytt År.

2013 är slut och jag ser tillbaka på ett år med blandade känslor. Vår familj drabbades av en tragedi under hösten när en ung kvinna med framtiden för sig inte orkade vara med längre.  Vi vet inte vad som gjorde så ont och om du visste hur älskad du var. Saknaden efter Dig är svår att bära Josephine.

Jag har fått en ny tjänst på jobbet som innebär större personalansvars och större ansvarsområde.  Jag är väldigt glad för att jag fick tjänsten men inser samtidigt att det  blir en stor utmaning som kräver att väldigt stort engagemang. .

Apporteringen har fått stå tillbaka för att få mer tid till mina klövviltshundar och jag har haft många högtidsstunder i skogen. Jag har inte startat på prov av olika anledningar. Största anledningen  är nog motivationsbrist. Jag har fått allt svårare att motivera mig att sätta mig i bilen och åka många timmar för att ägna hela dagen åt att vara på prov. Jag har genom åren startat med framgång både på RM, Europacup och Internationella prov men jag trivs bäst i skogen med mina hundar och bössan i handen. Jag har dömt prov i många år och rest runt både inrikes och utomlands, varit inblandad i regelrevideringar och varit med och utvecklat A proven, hållit i domarutbildningar osv.  Vi har ordnat fram massor av möjligheter att anordna prov både A och B prov och varit provledare på mästerskap och Internationella prov.  Jag har inte kvar min entusiasm och min nyfikenhet eftersom jag känner att det inte finns så mycket mer att upptäcka. Därför känns det allt svårare att motivera sig att binda upp sig lång tid i förväg för olika domaruppdrag och provledarskap.  Det kostar egen tid, tid som man får vara borta från familjen, det kostar pengar genom förlorad arbetsinkomst, det drabbar den egna jakten, dom egna hundarna och semesterdagar man kunde använda till det istället.  Jag tycker fortfarande det är roligt att träna våra unghundar och även att hjälpa andra genom kurser och träningar. Södra Sverige har tappat fart i provverksamheten dom sista två åren. Kanske är det så att fler har tappat motivationen.

 Två hundar har lämnat Kenneln under hösten. Det är två importer som vi hittat nya ägare till. Vi har höga krav på hundarna och kände att dom här inte riktigt räckte till för dom behov vi har både jaktligt och avelsmässigt. Vi har behållit en importhane som verkar väldigt lovande. Det är en rejäl hane som känns helt rätt på alla punkter. Drumgoose Seabee heter han. En hane behöll vi efter parningen mellan Ina och Oscar (Quarrypool Henry). Han heter Carmals Keen Art och är en riktigt fin unghund. Det känns som en reinkarnation av gamla Pripps och med honom hoppas jag att min motivation återvänder.

Igår jagade vi som traditionen kräver gäss på nyårsaftons morgon. Tyvärr var vädret mer lämpat för sällskapsjakt på fasaner än gåsjakt och jag fick skruva i en tightare choke i Benellin får att få effekt på dom misstänksamma fåglarna. Det blev ialla fall tvåsiffrigt.  Trolle blir alltmer sliten i sina ben och efter en hård andjakt i förrgår så kändes det rätt att låta honom vila. Lånade därför sonen Benny av Mirjam. Har aldrig jagat med honom eftersom Mirjam helst vill ha honom själv. Vilken jäkla bra hund. Helt cool. Beslutsam och visade ingen tvekan på skadade gäss trots att han aldrig varit med på gåsjakt. Han jagade ikapp dom och levererade dom till husse som han inte hade gjort annat. Tog ett par bilder. Har inte tänkt på hur otroligt likt sin pappa han är förrän jag tittade på bilderna. Carmals Enyas Noble heter han.  En hund med lika stark jaktlust som sina föräldrar. Ett avelsresultat som ligger väldigt nära det vi strävar efter.  Inte sista gången jag snor honom Mirjam!

Med det önskar vi alla ett Gott Nytt År

Jakt och mer jakt

Har haft en väldigt fin höst. Har prioriterat klövviltet i år och det är roligt att se hur wachtelhundarna har utvecklats. Tidigt förra hösten fungerade Rymma väldigt bra. Dreven hade bra intesitet och lagom längd. Snabba tillbakagångar. Sedan hände något. Dreven blev hackiga och hon hade väldiga problem med återgången. Denna hösten började på ett liknande sätt. Hade det inte varit för att hon fungerat så bra under sitt första år hade jag nog bara tyckt att hon var värdelös. Har hört många historier om noskvalster som förklaring till varför hundar inte fungerar. Har tyckt att det bara är en dålig ursäkt för dåliga hundar men nu är jag inte lika säker längre. Tryckte i bägge wachtlarna Ivomec och någon vecka senare jagade dom som aldrig förr. Rymmas drev blev jämna och fina. Snabba upptag. Följer drevlöpan på återgången som på räls. Igår både drev hon och ställde älg och en skjuten också. Hon jagar allt klövvilt nu med lagom drevtider. Med lagom menar jag att hon driver mellan mellan femton o trettio minuter och är snabbt tillbaka. Husse är riktigt glad och stolt över henne.
Sett att man startat en diskussion över regelrevideringen på retriever. Bra tycker jag att den startar långt före fullmäktige så man hinner förankra reglerna. Förra regelrevideringen mötte kommitten stort motstånd över det förslaget som presenterades.  Kommittén hade bara ett halvår på sig och det fanns inte någon tid för förankring.Det var ett hårt motstånd från en del håll gällande flera hundar till bedömning i KKL. Men sent skall syndaren vakna. Det är med en viss förvåning jag läser sista upplagan av vår klubbtidning.
Men jag säger som Tony Richardsson. "jag är inte bitter". Tycker det känns skönt att det som presenterades för flera år sedan verkar sjunka in.
Bilden har min gode vän Hans Norgren tagit vid en av jakterna i höst. Hans är en fantastiskt duktig journalist och fotograf. Tack för bilden.

Anders

Fasaner

Kameran fick följa med idag eftersom det var en härlig morgon med ett par minusgrader och ett fantastiskt vinterljus. Med vinterljus menar jag ett svagt dis och en vacker soluppgång, frost på marken och ett par minusgrader.
Fasanjakt på godset här hemma och då är vi alltid med och apporterar Mirjam och jag. Så har det varit regelbundet sedan mitten på 90 talet. Jag var med redan några år tidigare men mer sporadiskt innan jag fick en så kallad fast plats. Nu är det i stort sett samma ansikten man möter bland medhjälparna som det var när vi började på godset. Det är väldigt skönt eftersom vi känner varandra väl och samarbetet mellan oss medhjälpare och jaktledningen  fungerar väldigt bra.
Fasanjakt är fantastiskt på många sätt. Inte mycket har förändrats och traditionens makt är stark. Det är en sällskapsjakt under väldigt ordnade former som bygger på en väl fungerande organisation, bra förberedelser och framför allt samarbete. Det är ett koncept med väldresserade spaniels och retrievers som ser till att upprätthålla etiken och dessutom förhöjer upplevelsen för skyttarna. Ett fint hundarbete är inte enbart en förutsättning för att kunna bedriva jakten på ett etiskt och moraliskt försvarbart sätt utan också ett skådespel som förhöjer upplevelsen av jakten. En gäst sa idag att han fick ut lika mycket av att titta på hundarna som av sitt eget skytte. Roligt att höra sa jag och så tycker jag att det skall vara.
Trolle var på jakt igår hela dagen och han haltade betänkligt i morse. Fick ligga i sin bädd istället. Han börjar bli sliten min trotjänare. En som inte är sliten är snart 11 år gamla Fetch. Ingenting undgår hennes blick. Ingen tupp eller benskjuten hare springer ännu ifrån henne. Hon hör jättebra och stoppsignal och tecken fungerar klockrent på ett par hundra meter. Behöver i och för sig nästan aldrig vissla. Skickar henne på linje i vind så löser hon allt själv. Kanske skulle starta henne på ett prov och kvalificera henne till RM 2014. Tror hon har en bra chans utan att överdriva.
Tog lite bilder av Quest och Fetch. Dessutom av några glada deltagare.
I helgen blir det klövvilt.

Trevlig Helg

Anders

Höst

Hej.

Milt och regnigt och en storm har vi haft också. Tog inte så illa på skogen som Gudrun men hade den hållit i sig några timmar så hade det nog blivit dyrt för skogsägarna. Eftersom jag inte haft tid med någon hundträning i sommar så har det inte blivit några starter heller. Hade tänkt dra ner på dömandet också och tycker själv att jag tackat nej till det mesta. När jag tittar i backspegeln så har jag nog dragit mitt strå till stacken i alla fall. Dömde ett stort WT i Danmark i somras. Tog mig an ett NKL prov här i Skåne vilket var väldigt trevligt. Åkte upp och dömde ett EKL B på Brudnäs norr om Stockholm och höll en träning dagen efter. Var sedan i Finland och dömde ett Trial på fasaner tillsammans med Birgitta SW. Tack för gott samarbete Birgitta. Lätt att döma tillsammans med Dig. Höll en kurs dagen efter också.
Två Internationella prov i Danmark stod sedan på programmet och jag dömde tillsammans med Två Danskar och vår egen Janne Stihl. Två trevliga dagar i Danmark. Därefter stack vi till Skottland med gode vännen Jan Lorenzen och Andreas M. Hade fina dagar med Grouse Red Deer och Sika så det var inte sista gången. Två prov till har det blivit. Ett jättetrevligt A prov hos Jenny Hamring som walked up i väldigt bra terräng vanns av Danske Johannes Raaballe och provet på drivna änder söder om Stockholm dagen efter som vanns av duktiga Jeanette A var välorganiserat med bra skyttar och trevlig stämning. Dessutom ett KKL med 4 hundar utanför Lund,  så nog har jag dömt en del i alla fall. Räknar jag rätt så blir det 9 prov. Lägger man till ett antal resdagar så blir det en hel del. Lottningsförfarandet ändrades ju också så att domarna återigen kan lottas bort från möjligheten att starta på dom få dagar dom inte jobbar åt klubben. Tror inte det gör det lättare att få aktiva hundförare som domare till proven framöver. 
Kicki Pilenås gick elev hos mig under två dagar och där har klubben en blivande kompetens på A provssidan. Riktigt kul att ha en elev som visar så stort intresse och samtidigt en ödmjukhet inför uppgiften. Lycka till med din fortsatta utbildning.
Det debatteras hur många hundar man som domare skall ha vid ett KKL prov. Rekomendationen numera är max tre hundar men själv förstår jag inte logiken när man ställs inför uppgiften att ha 8 elithundar på linjen dagen efter och det anses vara ok? Om man fokuserar på att döma och lämnar vapen och egna hundar hemma så är det inget problem att ha ett par KKL hundar till. Självklart är det bäst om man kan döma i par både på KKL och EKL av flera olika anledningar. Viktigast är nog erfarenhetsutbyte och fortbildning men också det faktum att fyra ögon ser mer än två. Åtta hundar på en ensam domare innebär att man får prioritera vad man skall titta på och man tvingas välja bort annat. Vill jag se vad hunden som är i arbete gör så får jag bege mig dit ut. Då väljer jag bort att bedöma stadgan på övriga. Väljer jag att stå kvar hos hundarna så prioriterar jag bort bedömningen av hundarbetet. Hur jag vänder mig så sitter r-n bak.

Lagt in lite bilder från Skottland.

Anders

Apportering

God kväll.

Andapportering stod på programmet i eftermiddag. En lagom liten halvdagsjakt med ett mindre antal skyttar och begränsat med apportörer. Hade det inte varit för apporteringen så hade jag nog tusan tagit fram solstolen och kört till stranden, för vilket väder! Det var väldigt trevligt och dom gamla fick följa med, både Trolle och Fetch. Otroligt vad den gamle orkar. Hon är som en unghund om det inte var för det gråa runt nosen. På den ena bilden kommer hon tillbaka med en and som hon hämtat 150 meter ut i tjockvassen.I ett par av dreven hade man klarat sig utan hund men i resten så var det brännässlor och sumpmark med tjock vass. Där kommer hundarna till sin rätt. Det är i sådan terräng vi borde prova hundarna både på A och B-proven. Tog några bilder.

Anders

Västerviks skärgård.

Gillar inte att bli apporterad av Ina

Magnus

Peter V

Richard väl cammouflerad.

Hej igen.

Dags igen för ett inlägg. Tack för kommentarerna på förra inlägget Rose-Marie och Karin. Håller med dig Karin att hela den kullen är oerhört starka jakthundar.
Åkte upp till våra goda vänner familjen Braun som bor mellan Gamleby och Västervik. Familjen har utökats igen och nytillskottet kommer att heta Nils. Tvillingarna Hugo och Victor som är drygt 2 år gamla håller föräldrar och storasystrar fullt sysselsatta. Man bor i på ett jättemysigt ställe mitt ute i skogen med ett antal jakthundar och en flock får. Utbyggnad och renovering av huset pågår för fullt och så mycket jakt blir det inte tid till i nuläget. Richard var hygglig nog att ta en dag off från allt jobbet och bjuda med mig på en morgon med skarvjakt. Tack Linda för att du gav honom ledigt.
Klockan halv tre på natten steg vi upp. Det var nästan fullmåne när vi åkte ut i skärgården Peter, Richard och jag. Båten full med kammonät och bulvaner. Riggade upp gömslet på ett skär mitt ute i viken. Magnus kom och plockade upp Peter så det blev Richard och jag kvar. Vi hade stora förväntningar eftersom Magnus som bor i skärgården sa att det varit enormt mycket skarv i sommar. Det blev tyvärr inte som tidigare år. Mycket av fåglarna verkade ha flyttat men vi hade en fin förmiddag och det stannade på ett trettiotal skarv för Richard och mig. Sköt lite trut och kråkor också. Tillsammans med dom andra blev det ialla fall ett hundratal skarvar så lite nytta gör det förhoppningsvis på fiskbeståndet. Hade Fetch och Ina med mig och dom är suveräna apportörer. Räds inte ilskna fåglar ett dugg trots att dom blir illa bitna ibland. Nu skall jag tömma bilen och tvätta skarvskiten ur kläderna. Ni kan tro att stanken på en skarvö eller ett skär är ganska vidrig och det går inte att jaga utan att få det kletet på kläder och utrustning. Får bli 60 grader med extra sköljningar.
Ett stort tack till Richard och Linda. Också till Magnus och Christel för hjälp med båttransport och dom goda tunnbröden med sikrom som ni bjöd på. Tack också till den suveräna skytten Peter W med hustrun Linda för trevligt sällskap. Kommer gärna tillbaka.

Tog lite bilder och lägger ut ett axplock.

Anders