Måndagsfunderingar

En stressig tid. Tufft också för den delen. Sorg i huset.  Förlorade min mor och barnen sin farmor i slutet av februari. Hon avled efter en längre tids sjukdom 70 år gammal.  Nu är båda mina föräldrar borta och själv står jag plötsligt högst upp på trampolinen.

Cancer drabbar alla familjer mer eller mindre. Är det inte anhöriga så är det vänner och bekanta. Tänk på cancerfonden.  http://www.cancerfonden.se och barncancerfonden  http://www.barncancerfonden.se

Förra helgen var jag i Danmark inbjuden av Dansk Retrieverklubb för att prata på deras domarseminarium. Ämnet var A prov och walk up.  Det var riktigt trevligt och gemytliga stämning. Vi hade teori under förmiddagen och en fingerad walk up under eftermiddagen.  Danmarks A provs bedömning skiljer sig en del från England och FCI. Man har en lång tradition av A prov och har skapat sitt eget bedömningssystem anpassat för klappjakter. Walk Up är inte så vanligt förekommande men provformen växer i och med utbytet med andra länder. Tack för förtroendet.

I förra veckan hade vi besök från Osby Naturbruksgymnasium.  Två lärare med en klass elever från  Jakt och Viltvårdsutbildningen hälsade på. Vi visade upp våra hundar och demonstrerade såväl färdiga hundar som unghundar. Ett par av eleverna Mattias och Felix fick praktisera lite med sina unga labradorer.  Roligt att se hur duktiga dom unga killarna var. Framförallt relationen mellan hund och förare. Lugna fina följsamma hanhundar som inte gav ett pip ifrån sig.

På tal om pip föresten. Ofta hör man hundar ge ljud ifrån sig. Sitter och piper när man står och pratar eller när dom väntar på sin tur. Det är ett diskvalificerande fel på prov och fruktansvärt frustrerande att lyssna på som jägare.  Våra B prov kallas för egenskapsbedömning, men frågan är vilka egenskaper? Vad är det vi mäter egentligen.  En del förare har hundar som piper, skaffar ny hund som också piper.  En del förare har hund som sitter tyst. Skaffar ny hund som också sitter tyst.  Labradoren av jaktlinjer är en mycket homogen jakthund och aveln av bra hundar har kommit långt. Jag skulle vilja påstå att dom egentligen inte behöver bli bättre än dom är. Gott om bra hundar med andra ord.

Proven har som syfte att bedöma hundar jaktegenskaper till ledning för avelsarbetet. Så är tanken. Men hur många förare tänker så egentligen? Man köper sig en hund, tränar den så mycket man orkar och åker sen och startar på prov för att bedöma  föregånde generations avelsresultat. Kan det vara så att man gör det för att glädja sin uppfödare? Kanske, men jag tror inte det.  Dom flesta åker nog på prov för att mäta sig och sin hund med andra. Tävlar med andra ord. Inget fel med det. Varför man startar har väl ingen betydelse bara  man gör det.

Vad är det då domaren bedömer när han eller hon står och tittar. Egenskaper? Jo, självklart är det egenskaper eftersom det hunden visar upp är just egenskaper. Domarens uppgift är att beskriva detta.  Men det är inte medfödda egenskaper utan det hunden visar upp är en kombination av det den fötts med och det den lärt sig.  För mig som domare är det svårt, nästan omöjligt att veta vilket som är vilket. Hur hunden är tränad vet bara den som äger den. Hur var det nu med pipen. Varför piper en del  förares hundar och andras inte? Allington skrev redan 1929 att domaren inte kan bedöma natural ability. En hund som utsätts för någon form av träning påverkas av detta i positiv eller negativ mening och det domaren ser är resultatet.

Det finns gott om bra hundar men hur är det ställt med bra hundtränare.   ////////AC