Spanielprov och spanieljakt.

Två dagar med spaniel. Först i går då jag gick med som skytt på ett spanielprov här i södra avdelningen. Stort tack Andreas för förtroendet.  Det var elitklass och parsläpp vilket innebär att hundarna kommer in i två omgångar för två olika domare. Man går på linje med två hundar två domare och fyra skyttar. Om den ena hunden misslyckas med sin apportering så får den andra hunden på linjen möjlighet att lösa uppgiften. Man kan säga att det är samma eyewipe möjligheter som vid retrieverproven.  Fasanerna som det fanns rikligt av var inte samarbetsvilliga och använde benen till att löpa undan framför oss hela tiden. Lite frustrerande för både förare, domare och skyttar. Men det blev tillräckligt med situationer, vilt och bedömningsunderlag. Spanielfolket är vana vid att situationerna är väldigt olika för varje hund och att det ofta är avgörande för utgången av provet. 
En del hundar kommer i en bra situation snabbt medan andra får jobba länge och hamnar i en olycklig situation. Olyckliga situationer finns det många varianter av. Det kan vara att man hamnar i besvärlig terräng. Att hunden gör ett perfekt arbete och vi skyttar misslyckas genom att bomma eller få dåliga träffar eller att vi helt enkelt inte kan skjuta beroende på viltets flyktriktning.  Vilttomma områden när hunden går tom länge gör att hunden blir trött och tappar skärpan.
Det liknar på så sätt våra A-prov men omständigheterna på ett spanielprov är nog ändå betydligt mer lotteribetonade. Domaren ansvarar till stor del för svårigheterna på ett retrieverprov genom hur han/hon placerar hundarna och varifrån hundarna skickas Dessutom hur domaren ger föraren möjligheter att flytta till en bra position osv. Man kan säga att domaren har större möjlighet att reducera oturen vid ett retrieverprov vilket man bör utnyttja i större utsräckning tycker jag. . Spanieldomaren kan också agera i viss mån. Exempelvis genom  att ge föraren en viss rörelsefrihet vid en besvärlig apportering.

Funderade på det här med spanielprov. Jag hade äran att få skjuta på ett kaninprov här hemma redan 1989. Sedan dess har jag gått skytt på flera prov per år vilket innebär att jag rimligtvis borde ha skjutit på någonstans mellan 60 och 80 prov inklusive några SM. Jag har därigenom fått med mig en stor del svensk spanielhistoria. Jag har sett och skjutit över dom flesta topphundar i Sverige under nästan 25 år. Helt underbart tycker jag som samtidigt börjar känna mig väldigt gammal. Får skaka av mig olustkänslan.
Jag har ju också en spaniel. Nisse som han heter.  Idag blev jag inbjuden av en vän till en mindre sällskapsjakt där jag fick skjuta över min hund. Flera härliga situationer och det blev ett antal fina stötar på fasaner med efterföljande apporteringar. Tack Lasse och Jenny för det.

Vi  har anmält till tre prov i Danmark och kommit med på två av dom. En bit ner på reservlistan på Tranekaer så där är nog möjligheten liten att komma med.  Bra ändå tycker vi.

Hälsningar
Anders