Kennelträning den 20/8 kl 18:00

Mirjam har Kennelträning torsdag kväll kl 1800. Ring och tala om om du kommer.
Nisse min spaniel är lite speciell. Han startade på ett så kallat vattenprov för ett par veckor sedan. Startade i båda klasserna enkelt vatten och det svårare vattnet. Gick skitbra men bestämde sig för att inte ta hem den stora truten på det svårare vattnet. Han simmade runt den och förstod uppenbarligen inte att det var något man skulle ta med sig hem till husse. Får väl skylla på att jag förberett mig dåligt med kallt vilt. Tränar egentligen aldrig med vilt överhuvudtaget. Bara för att kolla så att dom tar det. Det verkar som jag har funnit en själsfrände i Nisse. Vi tycker lika illa om gamla frusna fåglar både han och jag. Vi tycker att bollar och dummies är betydligt trevligare, när vi inte har nyskjutet vilt förstås. När han skall ta gammalt fruset vilt ser han ut som han skulle kräkas. Bär det i huvudet eller vingen. Nyskjutet så sitter det som gjutet i ett riktigt bra apportgrepp. Tur för mig att Nisse inte behöver starta på B proven för retriever. Undrar hur han hade bemött flugsvärmen på ett tidigt augustiprov. Vi tränade på med gammalt vilt jag och Nisse och till slut förstod han att jag verkligen tyckte att jag ville ha hem det. Vi startade igen i fredags och Nisse spikade en ganska svår(för en spaniel) vattenmarkering. Som väl var så var det en and och en osedvanligt fräsch sådan så nu slipper Nisse bära gamla fåglar. Fördelen med spanielproven är att man jagar på riktigt och det är bara varmt vilt som gäller.

På tal om varmt vilt och träning av unghundar så ringde Richard Lewander mig häromdagen. Han skriver en Blogg om kråkjakt åt jägarförbundet. Richard och hans fru Madeleine har en hund från oss som kallas Fancy. Hon är en rutinerad kråk och trutapportör och hon är kullsyster med våran Pripps. Fancy har förekommit i jaktpressen vid flera tillfällen eftersom det gjorts reportage om Richard och kråkjakt vilket är Richards stora passion. Kråk, trut och skarvjakt ställer speciella krav på apportörerna och det var det Richard ville diskutera. Många hundar skyggar för en ilsken kråka, skarv eller trut. Några kommer över det men andra inte. Handlar lite om mod och dådkraft. Våra hundar används ju inte bara till and, rapphöns och fasaner utan även till sjöfågel, hare, kaniner, duvor och gäss, och för att inte snacka om det vilt som försvarar sig.
Dom flesta diskussioner när det gäller retrieverträning handlar om teknik. Stoppsignaler, dirigeringstecken, vita handskar, linjetag, markeringsförmåga och det ena med det andra. Därför känns det befriande att läsa en jägares funderingar. Här handlar det inte om hundförarteknik utan kanske mer om hundars jaktliga egenskaper. Hur får man hunden att hämta den ilskna kråkan? Vi diskuterade annat också. Uthålligheten under eftersök på änder då hunden simmar i timmar längs stränder och vassar och husse sitter i båten och skjuter skadat vilt. Hunden lämnar av i båtkanten. Ställer också tuffa krav på hundarna och inte så mycket teknik som jaktliga egenskaper. Läs gärna Richards funderingar på http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/blogg/

Anders