En berättelse från en jägare

Fick ett brev från en ung jägare med ung Labbehane efter Enya och Trolle. Han är 10 månader och kallas för Nisse. Philip är en hängiven jägare och fiskare och vi blev så otroligt glada över hans berättelse att vi bad att få lägga in den.

Anders

Hej på Er.

Kunde inte låta bli att skicka lite bilder från dagens jakt, det var första gången Nisse fick apportera "direkt" efter att jag skjutit, han har varit med en gång innan på andjakt, för ett par dagar sedan, men då fick han bara kolla på dom stora "pojkarna". Idag fick han sitta bredvid en stolt husse som började med att skjuta en dubblé. Nisse satt som en gips katt bredvid mig, jag la ifrån mig bössan å sa det enda ordet han ville höra... snabb apport, kanon avlämning, satte sig vid min sida å jag kunde inte låta bli att skicka honom på den andra också, trots förväntans fulla blickar från mina spaniels. Han löste även den ankan utan några som helst problem. I det ögonblicket fanns det inte ord för vad jag kännde. Efter det så sköt jag två änder till, samma sak, sitter stadigt bredvid mig, sen snabb apport och fin avlämning. Efter det så bytte jag ut bössan till kameran, å så fick han apportera ytterligare två änder som min gode vän sköt. Och när nu detta gick så bra, så kunde jag inte låta bli att låta honom få prova att apportera en av gässen som vi skjutit lite tidigare på dagen, som ni ser på bilderna så gick det också bra, även om han nog tyckte att det var lite tungt. Det går nog inte att med ord beskriva hur mycket jag tycker om denna underbara hund, trotts alla skor, mattor, skohorn, hundkorgar, sladdar, strumpor och allt annat som har tuggats sönder, där kanske i och för sig, jag och Sandra har lite delade meningar, men va gör det, det var ju hennes skor...Naturligtvis så Älskar jag alla mina hundar över allt annat, men "lille" Nisse, vet hur man kan få Husse glad.

Ha Ett Riktigt Gott Nytt År På Er.

Med Vänliga HälsningarFilip