Valpar, hjortjakt och en stolt pappa.

Hej.

Vi gav oss iväg i morse jag och Philip. Hjortarna skulle utmanas trots vädret. Snödrevet var besvärligt och på vissa platser längs vägen var drivorna tre gånger så höga som skokartongen vi färdades i. Vi turades om att gå och trycka, jag och jaktkompisarna. Tacksamt att kunna gå i spåren när det är nysnö. Kom ikapp samma flock tre gånger under förmiddagen utan att komma till skott men trägen vinner och jag fällde en hjort innan lunch. Ett par till under eftermiddagen. Dovhjortarna har den egenheten att alltid stanna tätt ihop och där det är som allra värst att skjuta. Täta planteringar är favorittillhållet. Philip sköt sin första hjort idag och vem som är mest stolt, han eller jag vet jag inte men känslan som infann sig när vi hittade djuret med ett perfekt skott mitt i bogen går inte att beskriva. Min son sköt en hjort! Vi behöver unga människor som håller våra traditioner vid liv och även om han gillar data spel, handboll, fotboll och tjejer så finns jaktinstinkten där. Vi tycker om att jaga och fiska. Jag hoppas att vi kan göra det tillsammans under många år framöver. Lyckan vore om även hundintresset ärvs vidare. Vi får se hur det blir med den saken. Våra valpar växer och frodas. Tog ett par bilder på Fetch med valparna diande. Hon blir allt mer besvärad men än så länge tycks hon acceptera sin roll. Svårt att plåta dom svarta, betydligt enklare med den gula.

Ha det bra i helgen. I morgon blir det mer pulsande i snön efter hjortarna.

Anders