CARMALS BLOG!

Kennel Carmals senaste info

Min bilder
Namn:
Plats: Nymölla, Skåne, Sweden

Medelålders man med fru, barn och massor av hundar. Jagar,startar, dömer och tycker till.

lördag, november 17, 2012

Hundfoder Eucanuba

Hej.

Har Eucanuba 20 kg säckar för 450 kr st om någon är intresserad-

Det heter Eucanuba Large Breed Every Day.

Ring Mirjam på 0733 568 912.

///Anders

lördag, november 10, 2012

Skottland






Det har gått några veckor och jag har fått tid att smälta intrycken från Skottland. Vi hade en helt fantastisk vecka. Jan hade ordnat ett hus vid stranden vid Black Isle ute vid havet och ganska nära Inverness. På kvällen när vi kom dit var det mörkt och regnigt. Ett våldsamt kackel från tusentals gäss hördes i mörkret. Jag var förväntansfull när vi körde ut till Jans jaktmarker på morgonen. Regnet öste ner och man hoppades ju på att det skulle klarna upp. Vi skulle jaga Sika hjort och jag som aldrig sett en sika blev avsläppt på en skogsväg med lånad studsare och en beskrivning av marken. Efter 100 meter i halvdunkel skymtar jag en rörelse. Hjort!!! La mig ner platt på marken, fick av ryggsäcken och tog stöd. Såg bara rörelser. Regnet och fukten immade igen kikaren och jag hade ett helvete att se. Kryper närmare i vattenpölarna. Ligger still och försöker se och väntar förtvivlat på att det skall ljusna lite. Efter några minuter skymtar jag rörelser igen. Ser hornen röra sig. Hittar djurets kropp i siktet. Håller i ordentligt och trycker av. Ser inte ett skit och allt är tyst när ekot efter skottet lagt sig. Samlar mig och smyger fram dom femtio meterna. Har en ficklampa och där i mörkret ligger han. Min första Sika. Det är en skön känsla efter en kort men spännande ansmygning att konstatera att han ligger där mörk och vacker. Har ingen aning om hur stor han är. Inga referenser. Carl Emil dyker upp en stund senare. Fin hjort säger han. Väldigt fin. Han har också haft tur och fått en hjort.
Jan ringer. Får en vägbeskrivning till ett gods. Guiden väntar på er. Jan hade fixat kronhjortsjakt. I detta vädret. Fy tusan tänkte jag. Upp i bergen bar det med en Land Rover. Dimma och ösregn. Hjortar som brölade i dimman. Krypa i iskallt vatten. Torka igenimmade linser. Missa skottchanser för att hjortarna försvann i dimman precis när man skulle trycka av. Svor ve och f-e över vädret. Två väldigt frusna och fruktansvärt dyngsura skandinaver satt på kvällen i stugvärmen och gladdes åt en av dom värsta jaktdagar vi varit med om men ändå en av dom bästa. Tre kronjortar hade vi med oss ner och ingen ska säga att vi inte förtjänat dom.

//Anders

onsdag, november 07, 2012

Spanielprov och spanieljakt.

Två dagar med spaniel. Först i går då jag gick med som skytt på ett spanielprov här i södra avdelningen. Stort tack Andreas för förtroendet.  Det var elitklass och parsläpp vilket innebär att hundarna kommer in i två omgångar för två olika domare. Man går på linje med två hundar två domare och fyra skyttar. Om den ena hunden misslyckas med sin apportering så får den andra hunden på linjen möjlighet att lösa uppgiften. Man kan säga att det är samma eyewipe möjligheter som vid retrieverproven.  Fasanerna som det fanns rikligt av var inte samarbetsvilliga och använde benen till att löpa undan framför oss hela tiden. Lite frustrerande för både förare, domare och skyttar. Men det blev tillräckligt med situationer, vilt och bedömningsunderlag. Spanielfolket är vana vid att situationerna är väldigt olika för varje hund och att det ofta är avgörande för utgången av provet. 
En del hundar kommer i en bra situation snabbt medan andra får jobba länge och hamnar i en olycklig situation. Olyckliga situationer finns det många varianter av. Det kan vara att man hamnar i besvärlig terräng. Att hunden gör ett perfekt arbete och vi skyttar misslyckas genom att bomma eller få dåliga träffar eller att vi helt enkelt inte kan skjuta beroende på viltets flyktriktning.  Vilttomma områden när hunden går tom länge gör att hunden blir trött och tappar skärpan.
Det liknar på så sätt våra A-prov men omständigheterna på ett spanielprov är nog ändå betydligt mer lotteribetonade. Domaren ansvarar till stor del för svårigheterna på ett retrieverprov genom hur han/hon placerar hundarna och varifrån hundarna skickas Dessutom hur domaren ger föraren möjligheter att flytta till en bra position osv. Man kan säga att domaren har större möjlighet att reducera oturen vid ett retrieverprov vilket man bör utnyttja i större utsräckning tycker jag. . Spanieldomaren kan också agera i viss mån. Exempelvis genom  att ge föraren en viss rörelsefrihet vid en besvärlig apportering.

Funderade på det här med spanielprov. Jag hade äran att få skjuta på ett kaninprov här hemma redan 1989. Sedan dess har jag gått skytt på flera prov per år vilket innebär att jag rimligtvis borde ha skjutit på någonstans mellan 60 och 80 prov inklusive några SM. Jag har därigenom fått med mig en stor del svensk spanielhistoria. Jag har sett och skjutit över dom flesta topphundar i Sverige under nästan 25 år. Helt underbart tycker jag som samtidigt börjar känna mig väldigt gammal. Får skaka av mig olustkänslan.
Jag har ju också en spaniel. Nisse som han heter.  Idag blev jag inbjuden av en vän till en mindre sällskapsjakt där jag fick skjuta över min hund. Flera härliga situationer och det blev ett antal fina stötar på fasaner med efterföljande apporteringar. Tack Lasse och Jenny för det.

Vi  har anmält till tre prov i Danmark och kommit med på två av dom. En bit ner på reservlistan på Tranekaer så där är nog möjligheten liten att komma med.  Bra ändå tycker vi.

Hälsningar
Anders

måndag, november 05, 2012

Höst

Efter att vi kom hem från skottland så har det ena avlöst de andra. En del har jag redan berättat om annat inte.
jobbade förra veckan och det tog ett tag att komma in i rutinerna igen som vanligt när man varit ledig ett tag. Såg fram emot helgen och att få släppa wachtlarna. Lördagen jagade vi norr om Kristianstad. Regnat hela natten och det fortsatte under hela förmiddagen och svårt för hundarna. Hände en lite kul grej. Gick i en kraftledningsgata och hundarna började skälla sporadiskt. Dom hade inget spår utan skällde bara rakt ut i luften. Inget fokus på någon punkt heller. Stod stilla och avvaktade då plötsligt en av hundarna passerade ur vind på en liten hög med ris. Knappast stor nog att rymma en gris. Ut kom en nasse. Gjorde ett utfall mot hunden och backade in i sitt hål. Detta hände ett par gånger. Nåväl nu hade hundarna fått pejl på grisen och då bar det iväg. Att det var en galt såg jag först när det var för sent. Stod på pass i ett drev. Hade dov och grisar runt mig hela tiden. Ingenting skjutbart. Skogen är full av gris men det är mycket suggor med smågrisar som ränderna knappt gått ur.
Igår var vi norr om Bromölla. Mycket gris här också och det blev ett par matgrisar.

Tog en del bilder i Skottland. Bland annat Grouse. Två bilder. En när den flyger och den andra när den ligger i Carl Emils hand. Jodå. Det är samma fågel.



torsdag, november 01, 2012

RM




Kom hem sent i söndags kväll. Jag och Mirjam turades om att köra. Vi hade 65 mil och det efter att ha dömt i två hela dagar. Tacksamt att slippa köra med grus i ögonen hela vägen hem.
Vi hade ett fint mästerskap. Tyvärr så hade kung Bore slagit sina klor i den Sörmländska landsbygden med följd att det fina viltvattnet täcktes av en tunn isskorpa. för tunn för att bära hundarna men tillräckligt tjock för att göra alla försök till precisionsdirigering osv helt omöjligt. Lördagen blev ett arbetsprov. 24 hundar reducerades till 6 stycken som gick vidare till söndagen. En del riktigt bra hundar stannade kvar med mindre belastningar.
Hundarna slet hårt i den hårda miljön och man märkte att dom blev stressade av det faktum att dom fick lägga all sin energi på att försöka ta sig ut till målområdet. Jag är väldigt imponerad av alla förare som tog svårigheterna med fattning och motgångarna med jämnmod. Sex hundar klarade sig vidare till söndagens fasanjakt.
Jag tackar skyttar och jägare för det fina samarbete vi hade under lördagen. Söndagens fasanjakt blev precis lika bra. Magnus som var värd för jakten gjorde tillsammans med spanielförare och inbjudna skyttar allt för att vi skulle få ett bra prov och det fick vi.
Mycket glädjande med all publik som vi hade under söndagen. Förstår om ni inte såg allt som hände. Vi försökte så gott det gick att ge möjlighet att vara med om den spännande upplösningen.

Grattis till alla placerade hundar.

Anders.

Inlägg nr 529 !!!!!!






Hör och häpna. Enligt bloggen är det här inlägg nr 529. Snart en hel bok. Det har hänt så mycket sista veckorna att jag inte hinner med att uppdatera. Inte klar med Skottland än  och jag har rätt mycket att berätta därifrån. Kommer efter hand hoppas jag, bara tempot bedarrar. Förra veckan fixade jag till lite eljobb här hemma. Wachtlarna fick det lite mer ombonat osv. Siktade in mig på RM under helgen. Min gode vän JW ringde och erbjöd en skytteplats på Langeland och jag var inte sen att tacka ja till det. Tack så hemskt mycket för det. Sköt fasaner under fredagen och skyttet var väl inte riktigt lika bra som det annars kan vara, men jag fick ner ett par av dom mest högflygande fasaner jag sett. Bara en av dom tupparna hade varit värt besväret. Det innebar dock attt jag fick färdas från Langeland till Edeby under fredagskvällen vilket innebar en resa på över 80 mil. Framme vid 0200 på natten och fyra timmars sömn innan reveljen blåstes för årets RM. På tal om fasaner. På en av bilderna syns två stolta jägare. Calle och JW och jag vet inte vem av dom som skall ha äran av skadegörelsen. Någon av dom, vet inte vem, sköt en fasan som lyckades pricka rutan och penetrera denna och det slutade med att fasanen befann sig inomhus. Den observanta kan se att ena benet sticker upp i rutans nedre högra hörn. Vem talar om det för husägaren? En överaskning kanske, när han kommer hem.

Vad som slår mig är att den här gången så var jag medbjuden som skytt. Under dagen pågick samtidigt ett A prov. Det innebar att jag fick se det hela från ännu en synvinkel. Skyttens! Det är en bra erfarenhet. Ibland startar jag, nästa gång dömmer jag, en annan gång apporterar jag  och den här gången sköt jag. Har också varit provledare vid flera tillfällen. I Danmark så är A prov vardagsmat och ett naturligt inslag i jakten. Som skytt märkte jag inte av att ett prov pågick. Fåglarna plockades upp som vanligt. Jag har pratat en hel del med yrkesjägare om vår provverksamhet. Man är väldigt positiva till det vi håller på med. Vi är välkomna på dom flesta platser att prova våra hundar under förutsättning att vi provar hundarna på ett sätt som inte är en cirkus, utan ett sätt att premiera dom bästa viltfinnarna.

På en av bilderna syns en glad Flemming. En av dom jägare vi kan tacka för möjligheterna att hålla prov. Förresten så vanns provet av min vän Jan Lorentzen. Han tävlar med sina jakthundar. Med det vill jag säga att man inte behöver skilja jakthundar och provhundar åt.


/////Anders